Emsanpemsaan

Snackade med min chef förut. Jag som hade hoppats på att jag skulle börja 1:e sep. Nu ser det ut som att jag kanske får slänga mig på tåget och åka hem i veckan, kanske till och med imorgon? Eller så blir det som planerat och jag stannar i Kristinehamn/Karlstad tills på söndag. Visst är det bra att komma igång med jobbandet så fort som möjligt, men just denna helg har jag planer. Mallans avskedsfest (eftersom hon flyttar till Paris) vill jag minsann inte missa. Dessutom kommer Anna också. Ska bli kul att se om hon är likadan efter nästan ett år i Australien ;) Hela gänget kommer vara där med andra ord. Det mötet vill man ju bara inte gå miste om. Jaojao, får besked imorgon. Annars blir det jobb och NRJ in the park med Sebb i Kungsträdgården i helgen iallafall, that's nice.

(Detta var dock ett tag sen, och vi har lagt ner musikkarriären nu och satsar på andra kändisskap. Men vi är fortfarande jäkligt balla.)

Mamma har redan börjat kika på alla ställen hon vill att vi ska gå till när hon kommer och hälsar på, så söt hon! Ibland vill jag inte vara vuxen, bara mammas lilla flicka. Tänk hur enkelt och smidigt allt gick då. Pluset med den unga tiden var just att man var "ung och dum". Vad fan ska man skylla på nu? - Jag var full. Nejtack.


Ska snart ta en promenad med Smillan. Skönt att vara ute och gå tycker jag. Lite samma sak med att åka buss faktiskt. Man sitter där helt själv, med, eller utan musik (helst med) i öronen och bara drömmer sig bort. Tankarna som man tidigare trängt undan infinner sig igen, och man får i lugn och ro tänka igen saker och ting. Lite terapi enligt min mening. Och vem behöver inte det emellanåt?

Love