...

Mår riktigt illa, känner mig helt tjock i halsen och jag får bita mig i läppen för att tränga tillbaka känslan. Känner mig vilsnare än någonsin, fast jag för en gångs skull har allt klart för mig. Jag vet vart jag ska, vad jag ska göra och vad jag vill. Ändå känner jag mig som en malplacerad liten flicka just nu. Vet inte om jag vill att dagen ska springa iväg eller stå still, vända eller fortsätta.

Jag vill nog bara gömma mig under täcket, ni vet som man gjorde när man var liten. Vad enkelt allt var då!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0