Känn ingen press?

Man kände sig som en spagetti när man klev upp ur basängen efter en timmas motionssim. Härligt!
Tänkte på en sak förut. Det kom in en skolklass, med elever som gick i sjuan, kanske åttan, som skulle simma. Killarna för sig, och tjejerna för sig. 8 längder/4 varv skulle dom simma under 4.10 min (runt 4 iallafall). Sedan sitter alltså läraren och tar tid på den när de simmar. Endel simmar iväg fort som attan, medan några andra krakar simmar betydligt saktfärdigare. Känn ingen press, nej nej! Räcker det inte med att man kan ta sig runt dom varven utan problem, i sin egen takt? Herregud, allt är redan så tävlingsbaserat i den åldern ändå. Vart tänds gnistan för skolan hos dom eleverna som har det lite kämpigt, när man hela tiden får bevisat för sig att man är sämst. Skolan i all ära, men idrottslektionerna borde faktiskt få ett annat betygsystem. Ett omdöme istället för bokstäver kanske? Ett omdöme som kan berätta hur väl denne elev faktiskt kämpade, hur denne var med och gjorde sitt bästa. Kanske klarade han det, kanske inte. Men han försökte. Låter inte det bättre än "Eleven klarade inte simtestet på utsatt tid, så denne får bara G"


Ikväll blir det film/tjejsnack hemma hos Kristin. Ha en fin kväll, over and out!
Love

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0