En liten kvällstanke
Det blir ganska påtagligt att jag saknar Henrik när klockan närmar sig 23.00, när man har suttit och tittat på den där förbaskade tvn hela kvällen, dessutom helt själv. Men visst, det är bara vanan. Vanan att ha någon omkring. Någon att titta på tv med, äta kvällsmat med, och krypa ner i sängen med. Någon att utbyta meningar med. Vilket problem va? Han ska vara borta 9 dagar. Det finns människor som är ensamma jämt. Men som sagt, det är bara vanan.
Kristin och jag åt glass förut. Försökte komma på när jag senast åt glass, men jag kunde inte minnas. Måste varit evigheter sedan. Hur som helst, satt vi där i solen med glassen i högsta hugg, det var mysigt. En liten försmak av sommaren. Nu är det inte bara grillen som är invigd, utan även glassätandet. Vi hade iallafall ett givande, eller inte så givande samtal, beror lite på hur man ser det. Tur att man kan prata om saker och ting med glimten i ögat. Känns som att jag ägnar större delen av min tid åt att fundera. Fundera, fundera, fundera. Ändå kommer jag inte fram till något. Eller jo, det är klart att jag gör. Fast aldrig till den punkten då man kan bestämma sig. Jag vill göra så mycket, samtidigt som jag drar mig. Flytt till Stockholm börjar kännas allt mer verkligt nu. Jag har nog trots allt bestämt mig. Men detta beslut ger mig inte bara fri sikt framåt, utan även gåshus. Gåshud som bildats av spänning och nervositet. Det är liksom inte bara att gå sin väg. Jag har oavslutade kapitel på hemmaplan, kapitel som jag inte vill avsluta. Utan som jag på något sätt måste lämna plats åt i mina framtida planer. Men bara man vill så går det.
Nu ska jag inte besvära er med mitt grublande mera, tänkte faktiskt sova.
Love
Kristin och jag åt glass förut. Försökte komma på när jag senast åt glass, men jag kunde inte minnas. Måste varit evigheter sedan. Hur som helst, satt vi där i solen med glassen i högsta hugg, det var mysigt. En liten försmak av sommaren. Nu är det inte bara grillen som är invigd, utan även glassätandet. Vi hade iallafall ett givande, eller inte så givande samtal, beror lite på hur man ser det. Tur att man kan prata om saker och ting med glimten i ögat. Känns som att jag ägnar större delen av min tid åt att fundera. Fundera, fundera, fundera. Ändå kommer jag inte fram till något. Eller jo, det är klart att jag gör. Fast aldrig till den punkten då man kan bestämma sig. Jag vill göra så mycket, samtidigt som jag drar mig. Flytt till Stockholm börjar kännas allt mer verkligt nu. Jag har nog trots allt bestämt mig. Men detta beslut ger mig inte bara fri sikt framåt, utan även gåshus. Gåshud som bildats av spänning och nervositet. Det är liksom inte bara att gå sin väg. Jag har oavslutade kapitel på hemmaplan, kapitel som jag inte vill avsluta. Utan som jag på något sätt måste lämna plats åt i mina framtida planer. Men bara man vill så går det.
Nu ska jag inte besvära er med mitt grublande mera, tänkte faktiskt sova.
Love
Kommentarer
Trackback
